Frida

Var hos Lena idag, så liiten och tunn, med slangar överallt och syrgasmasken över näsan och munnen. Alla var där, mamma, moster/gudmor + man, morbror + fru, mormor, lenas man och små kusiner och kusinbarn. Lena var så fin i sin rosa pyjamas. 

Vi satt och pratade med henne, hon pratade tyst men hon kunde prata, hon drack vatten från en sked, hon hade till och med druckit té till fika idag. När jag och mamma kom dit så kom vi dit i tron om att det var sista gången vi skulle få se henne. Men när vi kommer dit så berättar mormor och Lenas man att hon har blivit bättre. Hon har sovit bra inatt, lungorna har återhämtat sig någorlunda bra själva, hon kan andas bättre och bättre själv, dom har halverat morfinet. Det finns hopp igen :) 

Efter besöket där kände jag mig pigg nog för lite jobb i några timmar, somsagt det var ett positivt besök, utan några större avsked i hopp om att vi faktiskt kommer ses igen.