Snart...
Jag vill två helt olika saker. Jag vill vara fri nu när allt med T är över. Men jag vete fan om det går. Finns olika faktorer till varför det inte går. Kan inte skriva det här. Men mitt hjärta brister snart. Är på gränsen till att allt ska rinna över. Det är för mycket för mig nu. För mycket känslor och tankar. Räcker med att jag tänker på det så ligger gråten i halsen, och jag kan ju inte sitta och gråta på jobbet. Hur tragisk är man inte då?
Varför kan han bara inte förstå?
Jag vet att jag nog bara behöver vara själv nu, men jag vet inte om jag vill det. Jag vet inte om jag kan det. Jag försöker hela tiden intala mig själv att jag har det bra nu. Jag är ensam men vem är inte det som är singel och bor själv?
Vad ska jag göra för att fördriva tiden hemma själv? Igår städade jag och det kan jag ju inte göra varje dag, visst? Jag vill ju kunna lära mig att vara själv hemma, men då måste jag få bort alla tankar.
Känns som jag kommer att gå under snart, och det vill jag inte.
Förlåt för att det har blivit lite av en klagoblogg det här, men jag måste skriva av mig. Finns ingen jag kan prata med, och bloggen bara lyssnar.