Skilsmässobarn
Men då har jag funderat mycket på min egna framtid. Jag vill ALDRIG bli en skilsmässo familj. Jag vet att jag inte kan förhindra det, men jag vill verkligen inte skaffa barn och gifta mig med någon som jag inte kommer stanna med i hela livet. Klart att allas önskan är detta när det gäller familj och barn, men det kanske inte går att göra nåt åt det. Men hur tjyven vet man att man kommer stanna med honom resten av sitt liv då?
När vet man då om man har träffat han, Mr Right? Jag trodde i 2 ½ år att To va min Mr Right men känslorna bara ändrades över en natt typ, och så va man ensam, så jag gick från att va nästan "gift" till att vara singel och ute på jakt igen. Klart att man kanske överväger sina känslor lite extra om man är gift och har barn tillsammans, man kanske kämpar lite mer då, men när man som jag är 20 år, inte börjat leva livet än nästan och tvivlar på sitt förhållande så känns det nästan lönlöst att kämpa för det. Jag har inte börjat leva mitt liv än, och det vill jag verkligen göra innan jag binder upp mig och blir fast.
Just nu räcker det med en skilsmässokatt för min del.
När du väl hittar honom så kommer du förstå att han är Mr Right!När du tänker på honom konstant och när det pirrar till i magen så fort du tänker på honom eller ser honom..!Jag har träffat min kille i ett och ett halvt år nu och allt känns sååå bra!Jag blir glad varje gång jag tänker på honom och allt bara pirrar och allt känns helt underbart.. klart att han och jag tjaffsar och så men det hör till!Men som sagt.. du märker när du har träffat den riktiga Mr Right!Gå inte och leta för då hittar du honom aldrig.. han kommer när du som minst anar det!Så blev det för mig =)
Lycka till raring och du ska se att det löser sig för dig!
Många Kramar från Carro
Hoppas det ordnar upp sig snart för dig och att du kan leva ditt liv! Du kommer alla gånger hitta någon ny. Lycka till med livet!
Jag såg tv4s nyhetsmorgon någon gång för länge sedan och då sa dem att det inte fanns något som hette "lycklig skilsmässa" Och det är ju bara så sant som det är sagt. Ingen kan bli helt lycklig utav de. Jag är själv också skilsmässobarn och mina föräldrar skilde sig när jag var två. Men jag lider inte av de nu så att säga, jag trivs som det är. Själv skulle jag då aldrig heller vela skilja mig.
Caroline: Tack tjejen. Ja, jag ska inte ge upp hoppet. Men det svåra är bara att veta när just Han är rätt. Kramar
Junitjej: Tack =)
Gabriella: Neh jag tror inte heller att något heter lycklig skilsmässa. Vi får helt enkelt vara glada för att vi inte tog någon större skada av det =)